Och visst hamnar man ändå en bra bit från verkligheten när man låtsas som att detta med tidpunkt för dagisstart har så mycket större impact på barnens hälsa, liv och framtid än allt annat som sker under uppväxtåren? Hur delar föräldrarna på föräldraledigheten, VAB-dagarna, den eventuella deltiden, hushållssysslorna, vårdnaden och ekonomin efter en ev separation et c? Hur roligt har mamma på sitt jobb kontra pappa på hans (om vi nu är lite heteronorma för ett ögonblick)? Hur VIKTIGT är mammas jobb kontra pappas? För låt oss icke förglömma att dagis ju faktiskt tillkom för att möjliggöra (kvinnors) förvärvsarbete, hur jobbigt det än kan vara att konfronteras med den tanken. It is true. Ca alla jag känner lämnar sina barn på dagis primärt för att kunna gå till jobbet / skolan. Inte för fruktstunder i ring, sovsamlingar, pedagogisk rytmik i grupp eller lärorik samvaro under måltid. Sekundärt är det oerhört viktigt hur tillvaron faktiskt ÄR i förskolan, men primärt är faktiskt barnomsorg till för att föräldrar ska kunna försörja sina familjer och därmed hålla vår så kallade välfärdsstat i drift. Och det är en förbannad myt att tidig barnomsorg är ett nytt fenomen. Skillnaden från förr är mest att det nu inte är den invalida gumman på gården som vaktade barnen när mammorna lindade de läckande brösten för att gå till fabriksbandet / mjölkningen / hushållstjänsten hos patron. Istället är det pedagoger med mer eller mindre utbildning i ämnet. Lokalerna är anpassade för barn. Läroplanen obligatorisk att förhålla sig till. Och så vidare.

Min unge (för att fortsätta argumentationen medelst anekdotisk evidens, the golden standard i diskussionen just nu) tycker mycket illa om att jag jobbar kväll och inte är hemma när hon ska sova. När hon ringer och grinar i fånen att mamma var är du, ja vill att du ska vara heeheheeeemma, får jag givetvis Jordens Sämsta Samvete (samt svår heartache). Men alltså vad är alternativet? Att jag ska inse att min huvudsakliga plats är i hemmet? Jobba jourfri deltid på säg en vårdcentral, eller annat jobb jag egentligen inte vill ha? Avsky min tillvaro och med hela min existens visa henne att mamma (aldrig pappa, det är liksom en helt annan sak) OFFRAR SIG minsann för att ALLA ANDRA ska ha det bra? Att jag bara går till jobbet för att dra hem lite dållars till matbordet, absolut inte för att jag tycker att jag kan göra något viktigt** och roligt av min arbetstid? Att det är så VI KVINNOR gör? Underförstått: det är det som kommer med snipperiet, d v s jag förväntar mig det av henne också, för jag har minsann, och så vidare i all förtvivlad evighet.

Jag tror att det finns ett sätt att påverka sin omgivning (inklusive sina barn) som helt överskuggar alla andra försök, och det är det man faktiskt GÖR. Att säga till min dotter att hon kan utbilda sig till och jobba med vad hon vill klingar förjävla falskt om jag samtidigt visar att mina framtidsdrömmar liksom automatiskt kom på skam när barnen började ramla in, att min lön (för att inte tala om pension) inte är lika viktig som pappas, att detta med vilket kön man föds med inte bara avgör vem som har förmånen att framtungt halta runt med foglossning framledes, utan faktiskt avgör Hela Livets Samlade Villkor.

* Själv hade det aldrig föresvävat honom att vara föräldraledig under dessa tre outsägligt viktiga år, nej han hade gubevars en karriär att tänka på.

** Vårdcentralsanställda of the world, I come in peace som man säger på kontinenten, ingen skugga över er arbetsinsats och vikten av denna- det är jag som inte passar i sådan verksamhet, jag blir så rastlös att jag dör inombords varje sekund. Det är alltså mig det är fel på, inte primärvården. Så ingen vantolkar mig här, tänker jag.

Hur som helst så tilltalade hon mig inte under resten av kalaset. Eller såg åt mitt håll. Men alltså seriöst, hur sjukt illa till mods skulle inte hon blivit om jag hade stormat fram till henne, utan att vi någonsin setts innan, och velat prata om HENNES genitalier? Eller för all del, mina egna?

Förresten fick jag Messe de minuit edt från Etro i julklapp. Det djupt tillfredsställande i att varje given minut kunna känna doften av en stor, kall, ortodox kyrka där rökelseslöjorna hänger kvar i luften.

* Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist – med ett så genialiskt omslag behöver den inte ens vara bra!

* En så enkel, smärtfri och billig flytt som möjligt – vi får större, närmare stan och jobb but yet, att flytta innebär ett hell.

* En till fantastisk small shopper från Decadent, benvit eller kanske hellre cognac den här gången, ja?

*  Fortsatt mild och snöfri vinter.

* Frisk räv.

… for a start.

En succé, vågar jag påstå. Pippi med kompisar, apa och häst härjar nu fritt i dockhuset. I resterande kalenderfickor finns små paket med möbler och dockor, samtliga köpta på Tradera för en usel penning.

Granen är klädd, frysen full med lussebullar, två flarror glögg urdruckna och julgardin struken och upphängd. Allt det här med juligheter är så himla mycket roligare med ett lite större barn hemma. På tal om Glögg förresten, Kullabygdens vita äppelglögg – finns det godare im Welt? 35 kr flaskan, typ noll alkohol och kanske det närmaste Edens ljuva äpple en förtappad ateist som jag någonsin kommer.

Och Kristian Lundbergs artikel är helt briljant med sin bedövande statistik.

Nu även: 2300 ringa riksdaler till Socialstyrelsens lov och ära. Det är vad det kostar att ansöka om legitimation. Jag förväntar mig legitimationsbeviset präglat på en platinatavla med mitt namn i renaste kryptonit för detta pris.

För övrigt har jag städat mig fördärvad. Vi tänker flytta ett par km närmare såväl innerstad som jobb samt utöka våra 67 kvm med ytterligare några. Jag har whinat så sjukt mycket genom åren över hur jobbigt det är med flyttstädning, men hear this – det är som en lökig chipslördag med trivselvikt i jämförelse med hur en fotografering, stundande visning och förhoppningsvis försäljning kan piska upp (från ingenstans, säger vän av ordning här) en hypoman städningsfrenesi utan dess like.

Imorse vaknade räven och ba IIIIIH VAR ÄR ALLA MINA DJUR, PAPPA DET ÄR BARA TRE KVAR HÄR??? Med stigande obehag hörde jag så A svara att alla (leksaks)djuren har åkt på semester, solig sådan. De behövde det, sa han. Är det inte så föräldrar säger när ett husdjur är taget av daga i lönndom? Vi brukar ofta hänga på en 4H-gård i våra hoods, där fanns tre hästar. En, vi kan kalla honom Alf, försvann helt plötsligt. Alf är på semester har det sedan dess sagts. En semester som nu är uppe i 1,5 år.

Jag: Tycker du?

Räven: Ja, du är lite ful faktiskt.