På ett barnkalas idag stolpade en vilt främmande kvinna fram till mig och ba NÄR KOMMER DIN BEBIS DÅ? VET DU VAD DEN HAR FÖR KÖN? Blev så jävla ställd, liksom innan man gör bort sig för all framtid kan det kanske vara på sin plats att säga hej, presentera sig, jamen ni vet, det där vanliga. Jag har övat in ett trevligt fejkleende och svar som nä, vi frågade inte om det på ultraljudet, men den här socialt eh aparta människan liksom shuntade sig förbi mitt socialtränade vuxenjag. Dök direkt på min inre tonårsrabulist. Till min (och sannolikt även min ytterst tålmodiga sambos) förfäran hann jag skratta lite drygt och svara nä, jag kunde inte bry mig mindre om det, det var liksom viktigare att den levde, innan jag kom ihåg att jag ju gått ut högstadiet.
Hur som helst så tilltalade hon mig inte under resten av kalaset. Eller såg åt mitt håll. Men alltså seriöst, hur sjukt illa till mods skulle inte hon blivit om jag hade stormat fram till henne, utan att vi någonsin setts innan, och velat prata om HENNES genitalier? Eller för all del, mina egna?
januari 24, 2012 kl. 5:17 e m
Hjälp. På vilket sätt har hon med det att göra överhuvudtaget liksom? Och vad spelar det för roll? Folk tappar helt hyfset när de ser någon som ser gravid ut. Kvittar om de är bekanta eller aldrig tidigare har träffats. Jag tycker att man får lov att svara precis vad man vill när någon är så fräck. Så svara du för dig/er bara!
Lika illa är det när någon som inte alls är gravid blir tillfrågad på stan om “bebisen”. Hände min moster. Hu.
Och grattis, såklart! KRAM
januari 28, 2012 kl. 7:31 e m
Du är min idåhåhåhåhål! Det är sånt där som jag önskar att jag sa, men aldrig säger. Istället ler jag sött som den duktiga, snälla flicka jag (inte) är och går sen hem och kräks och skrikgråter i duschen. Amen typ, du fattar.